Himmelblå

"Åren gick, men vi sökte fortfarande efter den man eller kvinna 

som vi kunde blunda tillsammans med" (Nina Bouraoui, Kärlekens Geografi)

Såklart. 

Tar färjan hem på kvällen, tredjedag jul. Möts av idel hemvändande gotlänningar, nickar och god fortsättning och hade ni en bra jul, ja tack men det ska bli skönt att komma hem. Byter till mig min vanliga plats, 381, förligt, styrbord. Sjunker ner, tar av skorna, lägger upp fötterna och ser bara min spegelbild i den mörka rutan, förvrängd och suddig. Tre timmar till skänks. Till ostörda tankar, till den ro som själen ges när kroppen färdas över hav. Hem.

Som vanligt hoppar vi högt när Kapten Wassbergs röst dundrar ut ur högtalarna, alltid lika tryggt likadan. Just passerat Gunnarsstenarna, på väg genom Danziger gatt...453 passagerare... styv kuling från sydväst...en behaglig resa...och självklart, välkomna åter.

I svart stormnatt, på spegel av solglitter  eller månskensgata, med skärgårdsöarna i skarpa konturer, eller disiga och loja, ibland höljda i dimmor av älvdans, allt beroende på väder och årstid. Jag färdas på havet, följer den långsamma förändringen av panoramat utanför fönstret och minns, minns andra resor över vatten. En natt på en träbänk tillsammans med svartklädda män och kvinnor på väg till Kreta. En ung natt under stjärnorna, förälskad, i ny röd kappa. På hurtigbåten till Bolga, genom nord-norsk skärgård, snöklädda fjäll och glaciärer om babord, sockertoppsöar om styrbord. Tills båten tar rakt västlig riktning och Bolga visar sin pyramid-profil långt, långt ut i västerhavet.

Ja, vi söker, vi kompromissar, vi lär oss, vi vägrar lära oss... Och vi vet allt om våra olika tänk och olika språk, Män är från Mars och går in i sina grottor, vi jobbar på jämställdheten, men är alltid i otakt...

Syster Yster, som snart ska bli mormor, har byggt nytt med sin byggare Bob, ypperligt läge och hypermodernt. Han har själv dragit alla rör och ledningar och har egen ledningscentral, stor som en gillestuga, i källaren. Tala om grotta... Många nervösa nätter, har han tänkt på allt...

 

En dag ringer hans mobil och Syster ropar: Vattnet har gått!

Och Bob skriker - med panik i rösten - NEJ, var då?