Teatergalleriet

 

hann precis dricka kaffe

 innan strömmen gick i morse

 - över hela ön....

och därmed inget vatten heller

så det blev ingen morgondusch 

men storstor brasa i täljstenskaminen

snön ligger kvar på träd och gärdsgårdar

himlen brinner i alla pasteller

vägen är gnistrande vit och hal

trots den stränga kylan -

under de tre milen till Boge 

kryper temperaturen ner mot - 15 

 

 Benny möter oss och Licka är lycklig

med alla sina hundkompisar

börjar tappa inspiration och ork i måleriet,

bestämmer mig för att det får vila nu,

tankarna är på väg mot allt det praktiska

med utställningen, logistiken -

hur lastar man av 40 tavlor mitt för Puckeln,

i värsta lunchtrafiken?

och med nästa års akvarellkurser,

möte på Teatergalleriet igår,

så vackert, galleriet i renoverad lada

med stengolv och djupa fönsternischer,

de romantiska vindsrummen, helt i vitt,

och deras eget kök, så vackert och hemtrevligt.

 

Anne berättar att husets äldsta delar är från 1600-talet.

Det blir perfekt att jobba och skapa i den miljön!

När jag hämtat Licka på eftermiddagen,

gnäller och gråter hon i bilen,

sträcker halsen och nosen mot biltaket och ylar!

vill leka mer med mina kompisar!!!

121212

 

snön föll hela dagen igår, 

utan vind, ljudlöst, 

bara fortsatte och fortsatte....

tallar, hus, folk och fä,

allt täcktes av det vackra vita,

i stora mjuka penseldrag

 

insnöad igår, i morse fick jag ringa plogarn, 

hur dags måste du åka, jag kommer...

han till och med plogade upp min lilla bilplats

tack för det, småskalighet när det är som bäst

 

vi har det bra nu, Licka och jag -

börjar lära oss varandra,

Licka lägger huvudet på sned och ser djup-

forskande på mig när jag pratar långa svador -

gott att ha någon att prata med...

postat 56 vernissagekort idag

mina målardagar börjar ta slut

ännu en fredag och en måndag kvar

tröttnat på gårdar i snö...

längtar till vernissagen - det ska bli så kul!!!

Pajse, FileHajdar o Laxare Änge

Nu vill jag berätta om en vanlig dag på vinterön -

snön kom ju lagom den första dagen i december, 

la sig snällt och vackert över allt det smutsiga grå

Två dar i veckan åker vi från väst till ostkust,

tvärs över ön, på vintervägar, 

spanar efter rådjur i skogskanterna

och njuter av morgonljuset 

som i rosa skimmer sprider sig över fält o åkrar

Vi passerar 

Pajse, File Hajdar och Laxare Änge

- visst låter det som poesi -

och kommer fram till det här huset

där B&B i Boge driver hund-dagis/pensionat

på det mest perfekta sätt - inga hundburar här,

här gäller hundfrihet, både ute och inne

Licka älskar sina hundkompisar, 15-25 stycken,

och rasar ihop nöjd, lycklig och totalt slut

när vi kommer hem efter dagen

Och jag får 5 timmars lugn och ro att måla,

inspiration på vägen och nya motiv

värmer upp atelje´n med element från ÖB

och mig själv med kaffe, raggsockor och nyväckt målarlust

Svarte Petter

en dag i november, vacker och ljuvlig som en vårdag

det enkla livet, 

vardagar långa och lika 

som barndomens sommarlovsdagar

 

målar inte, 

laddar för valp-ledig vecka i Gerlesborg,

läser böcker när Licka sover.

 Linn Ullmans känsliga porträtt i "Det dyrbara" stannar kvar

medan Hanne Vibeke Holst "Förlåtelse" bara lämnar ett spår -

men det så väl formulerat att det bråkar med mig varje dag,

om arvssynden, om generationers upprepning av släktens eget trauma.

Hon kallar det

 "att skicka Svarte Petter vidare till nästa generation"

 

Jag kan bara hoppas att min Petter blivit lite mindre svart.

Annars har Karlsson konkat å det grövsta, lurat sina vänner på miljoner och stängt sin lilla kontors-stuga och dragit till Gävle och lämnat ett sårat landskap och en unken lukt efter sig. 

Oktoberfest har hållits på Wisby Strand, 800 svältfödda gutar o inflyttade 08:or har druckit svag öl i stora stop, krokat arm och sjungit dirulladirulla...

Vi gick därifrån genom öde gator och gränder,

några uttråkade tonåringar hängde på gamla Schenholms,

vi tog bussen till B:s son som bjöd på god whisky i köket,

räddande kvällen.

Köra fast och få en kick

och så körde jag fast...
fast i måleriet, fast i arbetet med hunden
fick råd: gör ett självporträtt,
det gjorde Tyra Lundgren - och Helene Schjerfbeck, eller hur,
och det vågar jag knappt visa, målat i djupt lågtryck

- men det är ju också en sanning.

Slitit med Wisby hamn, 
ville få fram det stora vemodet som rullar in,
och tvärtom - jobbat med ljuset en september dag i Fiskargränd,
tänkte mig bara ljus o luft - 
utmaningar som får vila ett tag

Så lossnar det, med både hund och måleri, det hänger ihop såklart -
fina dagar med mentala lufttrycket i stigande -
värken i benet borta,
kan gå stora rundan igen, 
Licka kastar sig i vattenpölar o vätar, 
hoppar över tuvorna o galopperar det fortaste hon kan, 
med vattnet sprutande runt kroppen, 
kaskader av droppar som ett dimmoln runt ivern

I skogen träffar vi varsin kompis, 
en cockerspaniel-herre och hans husse,
blir hem-bjudna till deras stora vackra hus vid havet,
snabb fika i det stora lantköket med vedspis och kalkstengolv

Med stövlar o tassar blöta o leriga klafsar vi hem,
jag målar en stund, ÖB-elementet värmer upp atelje´n i stugan
- hänger upp en röd klänning i det gamla stormbrutna trädet på Rönnklint -

På eftermiddagen åker vi till byn, 
i foderboden låter hon veterinären befria sig från fästingar, 
jag träffar en ung gammal elev som tipsar om vallning i Rute, kul!
och U, som påminner om Muriel Pritchett ("Den tillfällige turisten")
och bor med sin pojkvän och sina hundar, Ragnar och Bosse,
i våningen ovanför foderboden
kommer ut i sin slitna för stora kappa,
tar med min lyckliga hund på en cykeltur - där det ingår "ko-träning"

Sen somnar vi båda i soffan, 
Licka lägger nosen på min mage och tassen på min arm,
allt trots och alla konflikter glömda, bara Licka-lycka!

igång igen!

 

I am back, back on track, produktiv som fasen, härligt!

och det känns så lätt, jag har de verktyg jag behöver, 

vet jag bara vad jag vill och känner så går det både fort och lätt...

Jobbar med människor i olika miljöer,

med stöd av foton som blivit liggande i datorn

bilder som bär med sig känslor och minnen och längtor

 

Och motivationen - utställningen -  en härlig motor och energikälla

Så gott också att få direkt feed-back, via alla fina vänner på fb,

det ger ännu mer flow, TACK!!!

I det vanliga livet kämpar jag med smärtande muskelfästen -

ett brast när jag klättrade upp på traktorflaket sista dan på Gangvide,

en härlig tur till Ormkvinnan med Mats som säker körsven 

och alla tanterna skumpandes i vagnen -

 vänliga grannar hjälper mig motionera Licka,

stora köttben håller henne sysselsatt, 

när jag har för ont tröstar hon mig ivrigt i några sekunder,

- nu kan vi leka, matte...  

Å vad det är roligt att måla just nu!!

dagsregn

  

till slut ger man upp

kanske det är då det vänder

nordanvinden har dånat hela natten

havet skummar och härjar

regnet öser in genom det öppna fönstret

valpen vaknar klockan två och spyr upp småsten på fällen

lågtrycket som en tung hjälm över huvudet

tittar på de stora rinnande fönstren 

och känner mig som en gammal fisk i fiskaffären

ut i alla väder...

träffar T kappt synlig bakom regnhuvan,

 vi släpper hundarna till stormen och de drar vilda

upp i skogen letar efter nån läcker kompost...

 räddar oss in under K:s verandatak

bästa väninnan har flyttat till huvudstaden

- en lång ensam dålig sommar - 

hittar Åsa Larssons senaste, det är ingen tant-deckare,

det är en stor roman, med humor och värme, 

var kan jag tacka henne, letar på nätet..

Sommarvardag

 4 veckor har gått och vi börjar hitta rutiner

vi sover länge

fika i sängen - som förr-

lååång strandpromenad på morgnarna

helt folktomt, Licka jagar strandfynd, allt hon kan hitta,

 kilometerlånga stranden och klintarna, 

som inget och ingen rört på tusentals år...

sen är Licka trött o sover

jag cyklar o hämtar tidningen, en påtår och sen

drejar och beskickar en stund i verkstan

eller syr på nästa Waldorf-docka, måleriet får vänta

igår var vi i Almedalen, 

bilåkning gillar hon

liggande på passagerarsätet i sin bilsele,

bara det inte är förvarmt

och jag försöker att inte alltför mycket sakna någon att dela allt med

 

Bara Licka

Det är bara Licka nu...tre veckor har gått av ömsesidig anpassning,

sköna stunder och jobbiga stunder

ingen tid till 

hus eller mig

vi risar ihop ett tag....

igår första ljumma sommarkvällen -

ett kvällsdopp på stranden 

djupt under klintarna, guldbrinnande i kvällssolen,

Licka simmar, springer och klättrar upp på stenen

där jag lagt mina kläder,

nafsar efter godiset i jackfickan...

goda grannarna kommer med Irish coffee

som dricks på avsatsen i trappan,

fler söker sig ner i den ljuvliga kvällen

stilla samtal i sydliga vindar

Licka har til slut lagt sig till ro vid mina fötter

den vilda valpen

 ojoj vad har jag gjort...

valpen är helvild...11 veckor gammal

vad hände på några dar???

tänker på den vilda bebyn som hängde i taklampan

ungefär samma läge fast

min valp biter på allt, 

vitpeppar i bokhyllan gjorde henne bara hög

fransk senap på min clematis slickade hon nöjt i sig

tugg-benen gömmer hon i soffan under hemvävda pläden

växer flera cm varje dag, når redan upp till bordet... 

så fort hon kommer ut sticker hon till grann-tanterna

skäller vilt på grillborsten för att den inte vill leka

eller på mina träskor

det går inte att ha henne inomhus och inte utomhus heller

om hon inte är kopplad

eller fullt sysselsatt med att "spela fotboll" eller

springa efter dragleksaken

full galopp, öronen slickade längs nacken,

blicken fokuserad på mig...

tror jag gått ner 5 kilo på en vecka

vi går och går och badar och springer och leker kurragömma

och sen faller hon ihop och jag med

inget klokt blir gjort...

fast hon går fint i koppel

långt och utan att dra

i morgon kommer barnbarnen, hur ska det gå?

ett befriande och tröstande kvällsregn omsluter  mig och mitt hus

Licka kan...

Just nu är det lugnt...Licka sover på köksmattan,

och jag vilar en stund med Rod Stewart och eld i kaminen -

en dag av efterlängtat regn, gräsmattan ser ut som i augusti...

Vi tränar - hela tiden - on/off-knappen fungerar:

on=1000%, hon kör slut på både sig själv och mig

och vi tänker och löser problem och leker och testar 

och anpassar oss till varandra -

jag kräver att få lugnt dricka mitt kaffe i sängen på morgnarna

 hon kräver att få springa vilt och löst i skogen och på stranden

Det går bra. Riktigt bra.

Licka kan sova i bilen

Licka kan gå kopplad

Licka kan apportera leksaker

Licka kan vänta på "varsågod" när hon ska äta

Licka kan simma i havet

Licka kan hitta mig när jag gömt mig i skogen

Licka kan sitta när hon väntar

Licka kan somna om på morgnarna

Licka kan gräva gropar i sanden och äta gammal tång

Licka kan busa med T:s Golden

Licka kan låta bli att bita mig i hälarna o byxorna - oftast

Licka kan bestämma sig för att bära en pet-flaska 

uppför strandtrappans hundra steg och

envist ta nya tag varje gång hon tappar den

Licka kan lugnt vänta på mig när jag är borta

Licka kan komma när jag ropar - om hon har lust...

 första veckan har gått superbra, skönt!!

Dra hän och ryckas hän - pingst!

färgen är golden green

skira lövverk i tusen gulgröna nyanser, 

rapsfälten nära det gula, självlysande,

vindlande småvägar genom ön,

nerlagda verkstäder täckta av eternit

"Krilles bil och massage",

lammungar och Arla-kossor...

vi säger "farväl till Bäl" och styr mot lilla Gothem

som glatt skyltar med "Happy hour"...

Liste Norrlanda, A:s galleri i den gamla vackra ladan,

spåntak, väggarnas puts har släppt,

blottar de ockrafärgade kalkstenarna inunder

Kräklingbo, beundrar Dannys raku-krukor,

rökt lax i Kattvik,

promenad över Grogarnsberget och

glass med jordgubbar på Hamnkrogen,

solen gassar, en stor skuta styr in mellan pirarna och

Edith Piaff sjunger La vie en rose,

det knastrar lite i högtalarna

Grynge, Sjaustru, och Ardre-stranden, öde,

kilometer efter kilometer av varm sand,

vattnet kristallklart och härligt svalkande,

jag ropar ett Tack till livet

medan de salta dropparna torkar på min hud

 

 

här en länk till Smaklösa för er som inte hört dem:

 http://www.youtube.com/watch?v=LUH_W05KLbk&feature=related

utan horisont

bleke - hav och himmel är ett - 

ett tillstånd som går inte att fotografera, 

bara Kröyer kunde måla det

vattenlinjen är extremt låg, stranden som en playa,

inramad av klintar, fri från mänskliga tecken,

likadan som den sett ut i tusentals år....

gravänderna har flyttat från min grund, 

klättrat hela vägen ner till stranden, 40 meter ner, med sina ungar

nu tjatar de på ungarna att hålla sig tätt intill, 

trutar cirklar hotfullt en bit ovanför ytan

tidigare har vi vandrat på de steniga stränderna, 

klättrat runt klintarna,

doppat oss i det kyliga vattnet, 

grunt, halt och kristallklart på pallen

(=klint under vattenytan)

nya ord jag lärt mig:

dyvla=gräla

flassa=fjälla

svajp=halv svängdörr i stallet

solen värmer till och med på kvällen,

Traminer från Australien på stranden,

bara vi, ljusreflexerna, tystnaden

- och våra skratt...

försommar

försommarkänsla -  nyklippt gräs mellan tårna 

försommarljud - tornseglarnas svirrande i cirklar

försommarsmak - nyskördad sparris och sval cider

försommarlukt - nyutslagen syren och körsbärsblom

försommarsyn - orkideér i änget och kryssningsfartyg

i hamnen

försommaraning - tillhörighet 

ett slut är en början är ett slut är en...

Så var det över, fyra dagar öppen atelje´, 

ett par hundra människor har tittat in, tittat runt, 

köpt bilder och vykort, ätit paj och fikat,

beundrat utsikten och vädret,

pratat och berättat och frågat,

nya möten, gemensamma upplevelser,

vad stannar kvar?

M med de vackra ögonen som såg tillbaka på sitt liv med glädje

och inspirerat sina söner till att bryta mönster, släktmönster

De 3 Posche-bilarna som stod på rad och prydde min lilla grusväg ett tag, 

blänkande bjärta lacker, snabba beslut - den tar vi - 

Frågor om kurserna, blygt eller frimodigt, det skulle vara så roligt...

Den helt galna fredagen, fullt med folk, plötsligt ville alla köpa, 

slog in med ena handen och hälsade välkommen med andra

Svenska Spels buss med åtta glada ledamöter, 

grundlig omröstning, vad ska vi köpa...

T som kom regelbundet och åt upp pajerna

Den lilla bofinken som susade in över huvudet på mig

och landade mitt i pajen, helt chockad (hon klarade sig)

och så brandlarmet...hade satt på plattan för att hinna få i mig lite mat, nya besökare dök upp, sprang ner till atelje´n och hade trevligt en lång stund...

tills jag hörde larm på avstånd...hela nya huset fullt av rök, stekpannan förstörd förstås, men ingen brand, tack och lov! 

Sånt som min mamma kunde göra, glömma plattan..och nu är det jag....

och så de tre som i stället satte sig på 

bänken och såg ut över havet -

ett konstverk om något!

Tack alla och välkomna åter!!

En perfekt dag

13.10-planet är fullsatt, 

vi är många som behöver byta luft i lungorna

Flygbussen passar och en dryg timme senare är jag framme på Söder.

Det är varmt här också, jag går i nya vårskor och utan jacka,

smälter in i den  rörliga massan av fredagslediga flanörer.

Söker upp Galleri P, 

som förbereder ett smakprov på konstrundans utställare,

bjuds på kafffe och lite skvaller, 

passar galleriet en stund, 

ständig ström av människor passerar förbi den öppna dörren, 

hoppas de inte tar mig för konstnären som ställer ut just nu...

köper färg på Masters, 137 kr för en liten tub,

fikar på Mariatorget,

tittar in på galleri Terseaus,

blir vänligt bemött denna gång,

"jag har sökt dig, försöker få in dig nästa vår"

YES!

möter upp sonen, som just stängt skivaffären,

äter röding med gott vin på Pet Sounds, ute!,

drar oss till nya Waterfront och Ryan Adams solo-konsert

Lokalen fylls, 1400 unga människor och 14 "äldre", 

vi bjuds på klassisk musik - Faure´? - i väntan på Ryan,

ljuset släcks, Ryan in, tänder några stearinljus på scenen,

"let´s just enjoy this moment together",

hans musikalitet och känsla är total närvaro

Det är så här Stockholm ska upplevas

Perspektiv på

Höll på i tre dar med Slite-projektet...kastade...inget funkade...sur..

kommer tillbaka från Stockholm, hittar den här bilden - den har det ju!

Det jag ville. Som i förra bloggen.

Varför såg jag inte det direkt, nu är originalet slängt...

På båten till Nynäs, "En enkel till Antibes", lipar i smyg...

får en insikt om min egen pappa, 

förstår något stort som känns i hela kroppen:

det var inget svek, ett sår läker på en milli-sekund, ett liv.

Gillar Rikard Hoberts sätt att ta ut svängarna.

Passar barnbarn i Stockholm, 

tusen tankar och känslor, lirka, byta, älska, stötta 

- men försiktigt och med respekt förstås -

och självkritiskt reflektera - tacksam över det jag lärt 

och ödmjuk inför det jag ännu inte förstått

På hemvägen stöter jag på en gammal vän som är terapeut 

- han väljer aktersalongen för att slippa de pinsamma filmerna.

Träffar också hans namne, favvo-syskonbarnet, 

alltid så givande att prata med.

Ladingsdingu = vårtrötthet, det ordet kan ni väl?

Fagning = räfsa de vackra ängena, bereda plats för orkideerna.

Nu är ängen och vägkanter täckta av vitsippsmattor,

i hagarna vimlar det av ull-tottiga lammungar,

åkrarna är saft-gröna och gödsel-lukten tung.

Min vän prästen ringer och tipsar om kvällens konsert i Bäl kyrka.

Jag kör genom Martebo, Lokrume och Hejnum, 

med kvällssolen skimrande över åkrarna, bländande i backspegeln.

Kören består av 13 medlemmar och en entusiastisk körledare,

vi är - jag räknar faktiskt - 

24 stycken åhörare i den lilla medeltidskyrkan, 

5 av oss bridge-vänner till pastor M. 

Hoppar över snittarna efteråt...

och ger 50 spänn i dricks/kollekt...

 T vandrar på Kreta, "mitt" Kreta, det är värmebölja där och jag är fruktansvärt avundsjuk!

Nån klok - terapeuten? - 

sa att man ska vara tacksam för sin avundsjuka -

den visar vad man själv vill göra/uppnå 

- ja det vet jag väl,

vem skulle inte vilja vandra genom mandelträds- och olivlundar, 

känna öns sötaktiga, sensuella dofter, 

sen sitta vid ett cafe´-bord med en ouzo och mezedes,

tjuv-lyssna på grekernas småprat, försöka förstå,

 och se ut över det stora blå...

Sunday Morning

Slite söndagmorgon

Rökpelaren från cementfabrikens skyhöga skorsten 

avtecknar sig tjock och svällande mot den blygrå himlen

En lastbil svänger in bredvid skylten 

Obehöriga äga ej tillträde och lämnar ett moln av grått damm efter sig

den jättelika fabriken lever sitt liv, dess cement- och stålstoder reser sig högt över allt, likt skulpturer och installationer utförda av en jättes hand.

Under hukar öde stenlagda gator och tysta femtiotalshus.

Utanför ICA står två bilar

På det tomma överdimensionerade torget sitter en ensam man i poplinjacka

Hamnen är öde, bevakas av ett gäng ilskna tärnor 

En stor trut på utkikspost

en liten svart bil följer mig på avstånd

Bakom taggtråd, enorma kolhögar som skiftar i svärta,

framför staketet krogen Kolhögen, med röd baldakin

På avstånd gödsel-lukt, svingödsel?

Kör upp på berget med den gamla kvarnen och lotshuset, 

bilen på tomgång, öppnar termosen och ser ut över ett hav, 

lika grått som dammet som täcker allt.

Konserverad gröt och konserverande män

Öppen Atelje´närmar sig

Tapetserat väggarna med akvareller - valt, kastat, ramat..

hela tiden med kom-o-köp-konserverad-gröt i huvudet...

det är ju så att när en bild är klar så är jag också klar med den,

på väg mot nästa ide´, nästa problem att lösa

Våren har definitivt kommit till ön,
lammungar skuttar i hagarna,

ryssvärmen ligger och lurar i öster

och vi är beredda

Såg på Konstkampen häromkvällen, 

- såg ni den? -

två män och en kvinna i en jury

bedömer vilka konstverk som ska få delta 

i en stor utställning på RA i London.

Kriterierna för bedömning är tre:

Originalitet, Teknik och Känsla

En fd kvinnlig brotterska visar upp sin bild. 

Motivet är två i bjärta färger insmorda kvinnor som brottas, 

vinkeln väl vald.

Båda männen fixerar motivet med sina professionella blickar,

lutar sig framåt och sätter hela sin trovärdighet på spel med myndiga "Ja"

Den kvinnliga jurymedlemmen "ser bara bikinis, 

som taget ur en herrtidning" och röstar ett rakt nej.

Därefter kommer en man med en olja. 

Hans tavla föreställer en scen från vardagsrummet, i mörka blå toner.

En kvinna sitter med ansiktet vänt åt höger, 

en bit bakom henne står en man med ett skrämmande, 

oidentifierbart uttryck i ansiktet. 

För mig ett igenkännande:

 ett fruset ögonblick laddat med alienation och hot.

Bedömningen blir denomvända, ja från kvinnan 

och dubbel-nej från männen i juryn.

Så tydligt genus-perspektiv på frågan "Vad är konst" -

jag känner samma maktlöshet, ilska och frustration 

som i så många andra sammanhang

DET borde jag måla....

Bildäck

Den tunnaste månskära speglar blekt 

solen som försvann i nordväst  

tidigare idag:

ejdrarna lock-kluckar i stora flockar

blåsippsmattan skiftar i klaraste nyanser 

mellan ultramarin och Alizarin Crimson

rabbisarna mumsar glatt på mina krokusar,

nosen djupt i ner jorden och den vita bakdelen i vädret

dimman kommer och går, löser upp sig

och släpper fram solvärmen,

T tar av sig sin slitna jacka och stänger av motorsågen, 

jag sköljer ut det Lerin-smutsiga vattnet ur glasburken 

och tvättar mina penslar

vi inviger nya altanen med sherry i arveglasen

 

försökte knäcka koden - misslyckas såklart,

hur i helskotta gör han, hur får han till sina fantastiska akvareller...

prövar att jobba i små format, laserar och linjerar,....

Att vara inne, njuta av vänners prat och 

röra sig som en sill i stimmet, 

vara trygg och förväntanssfull och utan garde,

glad, bara glad

så kände jag mig på vernissagen,

mitt ibland dem som jag förr, utanför,

tänkt så mycket dumt om...

förlåt

jag ska alddrig mer....

Läste förresten om Karin Göthblad, 

som avtackades som länspolismästare av någon lokal pamp

- med en rauk som han hade gjort själv....