-10, halvmånen kastar blå månskuggor i snön, Jupiter lyser stark.
Det luktar kyla och sötaktig skorstensrök.
Snön knarrar som ett barndomsminnne under träskorna,
utelampan har gått när jag famlar efter ved bakom boden.
Det kommer från Ryssland, högtrycksrekord, 1060 mbar,
lika mäktigt och oemotståndligt denna vinter
som ryssvärmen kan vara övermäktig
några heta veckor i juli.
Luften aldrig så syremättad och tystnaden total.
En gammal klasskompis, som jag inte träffat
sen sjätte klass i folkskolan, hör av sig på facebook,
kom och hälsa på oss på vår vingård i Kanada.
Det är så konstigt med tiden och med livet
som förflyter och samtidigt står still.
Tar upp kontakten med gamla barndomskompisar och de är
Samma fast rynkigare. Och behagligare.
Sitter på någons verandasoffa, dricker kaffe och nu och då är utan tid.
Tacksamhet, ödmjukhet, gemenskap, glädje, helhet.
Vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar