Lördagkväll i Stan.
T bjuder på middag, Pavarotti, kristallkaraff, stearinljusen speglar sig i de gamla slitna möblerna, brasan sprakar och hundarna tigger vid bordet. Ute är det svart, på balkongen en och annan småfågel som knaprar på talgbollarna. Ingenting syns av den storslagna utsikten över Botaniska trädgården och havet där bortom.
Vi pratar om livet och barnbarnen, om hur olika vi förhåller oss till den tid som är vår, tiden som är för kort för att ödas (T) och tiden som ändå måste betraktas som oändlig (jag). Vi tar fram stora kartboken och planerar en resa till Tat-van i bortersta östra Turkiet, i februari och jag ser bilder ur Pamuks bok "Snö", flera meter höga snöväggar, tåg som inte går och människor jag aldrig kommer att möta. Vi anar båda två att denna resa kommer att stanna i fantasin.
Irländsk musik på Visbys enda pub, Black Sheep Arms, visar sig vara en mindre besvikelse, vi tar pliktskyldigast en öl i baren och sen en sväng på stan. Som är öde. Tittar in genom fönstren på Bageriet och Gamla Masters, några ungdomar sitter vid borden, uttryckslösa ansikten. En polisbil (!) tränger sig fram genom de tomma gränderna.
Söndagkväll är det lokalrevy på Rondo i Klintehamn. Vi köper biljetter på nätet och håller på att inte komma in, såna har dem inte sett förr och här måste rådgöras med ledningen och kan ni vänta här...till slut blir vi i alla fall insläppta - på nåder. T är den enda som har kavaj och själv känner jag mig lätt obekväm i min boutique-blus....
Föreställningen är proffsig, man driver friskt med politiker, biskopen, kapitaletoch landshövdingen. Och Pigge, som har hela universum som sin egen sandlåda. Generaliseringarna är förrädiskt behagliga, Östermalmstanterna som sippar drinkar på sin höga Snäck-balkong, potatisbonden som tvingas flytta till stan och köpa pärer i puse...
Fast sant samtidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar