Den själs-läkande verkan av att skolka är
gravt underskattad.
Minns ni hur härligt det var?
Aldrig står tiden så stilla, aldrig flyter tankar, minnen
och
känslor så fritt och flödande som när man skolkar.
Dagar med hosta och
snuva, inställda måsten, möten och träffar.
Dagar, timmar och minuter till
skänks.
Läser Moderspassion
av Majgull Axelsson, underbar bok.
En av de där gudabenådade böckerna som
formulerar det jag
känt och upplevt utan att ha medvetandegjort.
Som får mina
tankar att flyga vidare och min själ att förstå, inse, växa.
Temat idag
– Miradouro.
Bild 1
Den
lilla hyrbilen klättrar brant uppåt på kurviga vägar.
På vänster sida blickar
jag ner på det stora blå,
det oändliga azurblå, och till höger ser jag
saftigt
gröna böljande kullar.
Vägkanten täcks av storblommande vild hibiscus,
Alizarin
Crimson-röda.
En liten skylt pekar ut de vackraste utsiktsplatserna.
Ljuset är
bländande, luften som fyller oss är livet själv.
Vi inbillar oss att det
skummande vita långt därnere är delfiner.
Och det fanns en hund, en liten yvig varelse
som klättrade upp på min akvarell-låda och in i min ryggsäck och senare sprang
efter bilen i flera kilometer, det var inte meningen att vi skulle skiljas.
Bild 2
Gjorde ett bild-collage för många år sen. En karta.
Rev och klippte ut ord och
bilder ur olika magasin och
ordnade dem på ett stort ark, allt helt intuitivt.
När jag ser på min karta hittar jag mönster.
Jag ser problem att lösa, jag ser
mina erfarenheter,
drömmar och mål och ibland också vägarna dit.
Mycket har jag
förstått men inte – förrän nu –
den sista bilden, högst upp till höger.
Där
står en människa, högt, högt över ett sommarblått Medelhav.
Känslan är längtan
och lycka.
Vad betyder den, har jag undrat.
Det kan inte vara så simpelt som längtan till
Grekland?
Bild 3
är
inte min, utan Majgulls:
”..nästan allt blir annorlunda när man blir äldre.
Att
man får bättre utsikt. Mer överblick. Andra perspektiv.
Inte för att man
nödvändigtvis blir klokare, men ändå, sa hon,
är det lite som att klättra upp
för ett berg.
Plötsligt en dag står man nästan uppe vid toppen
och ser ut över
ett berg.
Ser saker som man aldrig sett förr.
Fattar sånt som man aldrig har
fattat.
Förvånas..inte minst över sig själv och sitt eget liv.
Men ändå kvittar
det, man befinner sig ju långt uppe,
högt ovanför världen, där luften är så
tunn att man inte
riktigt är sig själv längre…man blir lite likgiltig.
Världen
ligger ju så långt borta och varje människa
därnere måste göra sina egna
misstag.
Det är trist och tröttsamt men ett faktum…”
Det låter
kanske pretentiöst men jag tror att min slutbild, mitt mål,
handlar om integritet, i den
bästa av betydelser.*
eller med Z:s ord:
Allting ordnar sig utom korven som har två...
* Ordet integritet stammar från
latinets integer som betyder hel eller komplett. I många sammanhang
handlar det om kvaliteter som ärlighet och en helgjuten karaktär som individ,
organisation, etc. Man kan tänkas värdera graden av integritet efter i vilken
utsträckning man handlar efter de värderingar, övertygelser och principer man
hävdar att man har. (Wikipedia)
