Miradouro

 Den själs-läkande verkan av att skolka är gravt underskattad. 

Minns ni hur härligt det var?

Aldrig står tiden så stilla, aldrig flyter tankar, minnen och 

känslor så fritt och flödande som när man skolkar. 

 Dagar med hosta och snuva, inställda måsten, möten och träffar. 

Dagar, timmar och minuter till skänks.

Läser Moderspassion av Majgull Axelsson, underbar bok. 

En av de där gudabenådade böckerna som formulerar det jag 

känt och upplevt utan att ha medvetandegjort. 

Som får mina tankar att flyga vidare och min själ att förstå, inse, växa.

Temat idag – Miradouro.

Bild 1

 Den lilla hyrbilen klättrar brant uppåt på kurviga vägar. 

På vänster sida blickar jag ner på det stora blå, 

det oändliga azurblå, och till höger ser jag 

saftigt gröna böljande kullar. 

Vägkanten täcks av storblommande vild hibiscus, 

Alizarin Crimson-röda. 

En liten skylt pekar ut de vackraste utsiktsplatserna. 

Ljuset är bländande, luften som fyller oss är livet själv. 

Vi inbillar oss att det skummande vita långt därnere är delfiner.

 Och det fanns en hund, en liten yvig varelse som klättrade upp på min akvarell-låda och in i min ryggsäck och senare sprang efter bilen i flera kilometer, det var inte meningen att vi skulle skiljas.

Bild 2

 Gjorde ett bild-collage för många år sen. En karta. 

Rev och klippte ut ord och bilder ur olika magasin och 

ordnade dem på ett stort ark, allt helt intuitivt. 

När jag ser på min karta hittar jag mönster. 

Jag ser problem att lösa, jag ser mina erfarenheter, 

drömmar och mål och ibland också vägarna dit. 

Mycket har jag förstått men inte – förrän nu – 

den sista bilden, högst upp till höger. 

Där står en människa, högt, högt över ett sommarblått Medelhav. 

Känslan är längtan och lycka. 

Vad betyder den, har jag undrat. 

Det kan inte vara så simpelt som längtan till Grekland?

Bild 3

 är inte min, utan Majgulls:

 ”..nästan allt blir annorlunda när man blir äldre. 

Att man får bättre utsikt. Mer överblick. Andra perspektiv. 

Inte för att man nödvändigtvis blir klokare, men ändå, sa hon, 

är det lite som att klättra upp för ett berg. 

Plötsligt en dag står man nästan uppe vid toppen 

och ser ut över ett berg. 

Ser saker som man aldrig sett förr. 

Fattar sånt som man aldrig har fattat. 

Förvånas..inte minst över sig själv och sitt eget liv. 

Men ändå kvittar det, man befinner sig ju långt uppe, 

högt ovanför världen, där luften är så tunn att man inte 

riktigt är sig själv längre…man blir lite likgiltig. 

Världen ligger ju så långt borta och varje människa 

därnere måste göra sina egna misstag. 

Det är trist och tröttsamt men ett faktum…”

Det låter kanske pretentiöst men jag tror att min slutbild, mitt mål,

 handlar om integritet, i den bästa av betydelser.*

eller med Z:s ord: 

Allting ordnar sig utom korven som har två...

* Ordet integritet stammar från latinets integer som betyder hel eller komplett. I många sammanhang handlar det om kvaliteter som ärlighet och en helgjuten karaktär som individ, organisation, etc. Man kan tänkas värdera graden av integritet efter i vilken utsträckning man handlar efter de värderingar, övertygelser och principer man hävdar att man har. (Wikipedia)