slog över igår, från filmen om Anna Politovskaja,
till närbild på otroligt sur gubbe i kostym,
flankerad av två något yngre lika sura kopior...
i bakgrunden gråtande människor i 30-årsåldern.
Caligula bakom sitt bord förkunnar sin dom:
det var för mycket salt i din rätt...
eller fel konsistens eller vad det nu var
Är det inte något patetiskt, naivt och egentligen fruktansvärt pinsamt
över övermogna män som leker på detta viset....
Som motbild: En annan "övermogen" man, 76 år,
som med intelligens, klokskap och humor bemöter sin intervjuare:
P-O Enquist i P1:s serie "Vem älskar en feminist"
(- vilken titel-)
Uppvuxen i det västerbottniska matriarkatet,
älskar han starka kvinnor.
"Den attraktiva styrkan, hos intelligenta, humoristiska, gärna
vackra feminister som vet vad dom talar om och som vet vad dom ska slåss
för!"
Han talar om den strukturella maktordningen som ett paraply
medan männen står stolta och ensamma under detta,
oförmögna att prata med varandra om viktiga ämnen.
Män kan bara prata med kvinnor.
- Men kvinnor kan också vara väldigt ensamma,
ensamhet är inget som män har monopol på, säger intervjuaren
- De kanske skulle ta och skaffa sig en man, ler P-O
Kort på samma tema - ensamhet - var det Amelia Adamo
som sa att nu när svenska kvinnor blivit starka och mogna (äldre?)
så frestas många män att köpa sig en ung vacker thailändska?
fast detta är ett ämne som kräver en egen blogg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar