Höll på i tre dar med Slite-projektet...kastade...inget funkade...sur..
kommer tillbaka från Stockholm, hittar den här bilden - den har det ju!
Det jag ville. Som i förra bloggen.
Varför såg jag inte det direkt, nu är originalet slängt...
På båten till Nynäs, "En enkel till Antibes", lipar i smyg...
får en insikt om min egen pappa,
förstår något stort som känns i hela kroppen:
det var inget svek, ett sår läker på en milli-sekund, ett liv.
Gillar Rikard Hoberts sätt att ta ut svängarna.
Passar barnbarn i Stockholm,
tusen tankar och känslor, lirka, byta, älska, stötta
- men försiktigt och med respekt förstås -
och självkritiskt reflektera - tacksam över det jag lärt
och ödmjuk inför det jag ännu inte förstått
På hemvägen stöter jag på en gammal vän som är terapeut
- han väljer aktersalongen för att slippa de pinsamma filmerna.
Träffar också hans namne, favvo-syskonbarnet,
alltid så givande att prata med.
Ladingsdingu = vårtrötthet, det ordet kan ni väl?
Fagning = räfsa de vackra ängena, bereda plats för orkideerna.
Nu är ängen och vägkanter täckta av vitsippsmattor,
i hagarna vimlar det av ull-tottiga lammungar,
åkrarna är saft-gröna och gödsel-lukten tung.
Min vän prästen ringer och tipsar om kvällens konsert i Bäl kyrka.
Jag kör genom Martebo, Lokrume och Hejnum,
med kvällssolen skimrande över åkrarna, bländande i backspegeln.
Kören består av 13 medlemmar och en entusiastisk körledare,
vi är - jag räknar faktiskt -
24 stycken åhörare i den lilla medeltidskyrkan,
5 av oss bridge-vänner till pastor M.
Hoppar över snittarna efteråt...
och ger 50 spänn i dricks/kollekt...
T vandrar på Kreta, "mitt" Kreta, det är värmebölja där och jag är fruktansvärt avundsjuk!
Nån klok - terapeuten? -
sa att man ska vara tacksam för sin avundsjuka -
den visar vad man själv vill göra/uppnå
- ja det vet jag väl,
vem skulle inte vilja vandra genom mandelträds- och olivlundar,
känna öns sötaktiga, sensuella dofter,
sen sitta vid ett cafe´-bord med en ouzo och mezedes,
tjuv-lyssna på grekernas småprat, försöka förstå,
och se ut över det stora blå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar