hörde ett intressant samtal på radion -
PEO Enquist, Karin Mamma Andersson m fl:
..när ska man lägga ner sitt skapande...
när ska man släppa en bild, en text, som inte funkar, och
och varför är det så svårt...
och varför är ens eget omdöme så opålitligt?
Jag har en vag bildide´som jag inte kan släppa,
nåt grått, blött, suddigt, som landskapet i decemberregn.
Aldrig är de gotländska gårdarna så smutsfula, de övergivna maskinerna så dunkelt deprimerande och hoppet så avlägset.
Och i stort format, hur hanterar man det?
Köpte en hel rulle Arches för första gången, försökte skära till några ark, som omedelbart rullade ihop sig igen och slog ihop sina vassa käftar om mina händer, rullade ner på golvet och levde sitt eget liv...och sen: hur blöter man ett stort, jag menar jättestort, ark utan badkar??
Kämpar för att få fram skitigheten, men det blir nästan sakralt.
Hur målar man fult, är det en fråga om mod? eller övning?
Nån som vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar