Utan fantasi, ingen längtan.
Utan längtan, ingen kreativitet.
Utan kreativitet, ingen rörelse.
Utan rörelse, inga val.
Utan rörelsefrihet, inget värdigt liv.
10 december, Nobeldagen.
Skalor. Kontraster. Där ute. Härinne.
Avståndet ofattbart stort. Panerad torsk och tinad sparris på spisen och Ellen Johnson Sirleafs tal i Oslo, om ofattbara brott och kränkningar mot ofattbart många kvinnor i världen. Skam och stolthet samtidiga känslor. Systrar och döttrar i världen: Finn din röst och var inte rädd, använd den, säger hon. Som vi sjöng för fyrtio år sen. Som vi gjorde. Kan vi ens prata om det, skillnaden avgrundsdjup.....
Mormor Frida gjorde det. Mormor Frida krävde att få arbeta på samma villkor som de manliga pastorerna, argumenterade oemotsägbart, handlade med intelligens, styrka och mod. Allt togs ifrån henne, barnen, friheten, människovärdet.
Den manliga lojaliteten går före sanning och rättvisa, sa Katarina, personalchefen, när jag satt där klämd mellan stridande akademiker. Patetisk i egen-designad T-tröja med texten "Demilitariserad Zon". De förenades i osynliggörandet.
Det finns så mycket mer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar