Granar, grannar och förbrytare

Det är Luciatid och julgranstid. Grannen brygger dricku i dagarna tre.

Vi far till Lau där vi bjuds på kaffi i brygghuset. Gunlög kommer in med sina pigga ögon, skrattgopar, klädd i  rutig flanelljacka och grova byxor. Hon säljer granar i stan men  vet inte hur många granar hon ska hugga i år - om snön kommer vill alla ha gran...och hennes mamma öppnar paketet vi har med oss - det är väl inte lamm på det här förklät också - det är det...tänkte inte på det, fastlänningar kan inte få nog av lamm och ringmurar, men ge aldrig en äkta gute såna turist-saker!

Vi far hem på svarta vägar. När vi passerar Stenkyrka hänger fullmånen över prästgården, stor och varmgul. Det stora vårdträdet tecknar ett spretig linjemönster mot himlen och fönstren lyser i tre våningar i det gamla stenhuset. 

Jag får en gran alldeles gratis och hederligt. Karlsson kommer med en jättelik gran, med grenar på ena sidan, och vill inte ha några kommentarer... som tack bjuder jag på nylagad saffranspannkaka med salmbärssylt, inhandlad på marknaden i Stånga.

Och det händer stora saker på ön, lokalradion berättar om och om igen om Brottet. Idag ställs förövaren inför tingsrätten. Han har huggit ner ett antal av grannens tallar i akt och mening att bättra på sin utsikt. Huruvida det är en förmildrande eller försvårande omständighet att brottet förövades i fyllan och villan efter ett hejdundrans kalas vet man inte. I alla fall har ägaren till de numera icke-existerande tallarna väckt åtal och ställt krav på skadestånd. Fyrahundrafemtiotusen riksdaler. Som ersättning för "markarbeten, nyplantering och terapikostnader".