Från ett läge till ett annat

 

Nattlig storm. 

Tallarna spänner sin båge mot nordost, bildar en barriär mellan människors boängar och havsvågors skummande brytningar. Täppas berättar om nysnö och gnistrande sol i Sverige, här blir aldrig gryning och fönsterrutorna täcks av glitterdroppar, belysta inifrån, trots att dagen bara börjat.

Andra advent, krypkörning längs Stenkusten med fyrhjulsdrift, stora leriga pölar. Till slut ett stopp, stapplar ur bilen till knagglig, oslipad stenöken. Balanserar på mina kryckor som knirrar och vrenskas, blötregn i ansiktet, varmt kaffe i stålmugg, långsamma svanar glider oberörda i det grunda. Allt är gråskala och luktlöst.

Fredrik skriver:

"Båtarna multnar och sjunker långsamt ner i klapperstranden. På havet eller på stranden, någonstans måste dom sjunka, det är båtars lott."

 

 

Bo Carpelan skriver om det korta som återstår, som om noggranna iakttagelser av naturens rörelser kunde besvärja det oundvikliga, fördröja och fördunkla smärtan i sinnenas ofullkomlighet. Och kroppens, tillkortakommanden, brister och saknad. Och han skriver om enstaka tillfällen till tröstande tystnad tillsammans,  med minnen och starkt i glasen.

Från ett läge till ett annat. Övergångar, oändligt långa övergångsställen, sökande en position, ett läger, ett annat origo med andra koordinater att referera till. Vad ska jag ta med mig och vad ska jag kasta? Det finns ingen återvinningscentral som tar hand om mina förbrukade erfarenheter, mina misstag och mina vilsna återvändsgränder.