Midvinter

Snömolnen över havet färgas rosa redan vid halv tre. Det är midvinter och jorden passerar just vertex i sin tvungna rörelse runt vår stjärna. Solen vilar i fokus, både matematiskt och bildligt, och unnar oss lite av sina strålar. Strålar som skapar skuggor långa som de svarta nätterna. Varje år likadant, det känns som om vi gemensamt drar vårt klot runt dess mest avlägsna punkt.

I morse siktat florsocker på vägar och hustak, väg 149 till Visby frost-isig, landskapet öppnar sig tveksamt. Det torra gräset på vallarna brinner i roströda toner, tävlar med smaklösa ljus-girlanger i  grälla färger. På ön saltar man inte vägarna, ö-borna har lärt sig ta det lugnt. I stan köper jag broddar och snöskyffel, i förhoppning om en lika snörik vinter som i fjol.

Blir bjuden på fasan framför den sprakande brasan hos granne T på kvällen.  Eftersom han är en äkta gute passar jag på att pumpa honom lite om föreningslivet på ön. Han berättar om urgamla institutioner för män av makt och social rang, där ingen slipper in och inget slipper ut. Och att gotlänningen i genomsnitt är medlem i tolv (12) olika föreningar...och om gubben som sa: "Nu är det bare seminföreninga jag inte är med"